Gaaaaaahhhh! Hur kan en film byggas upp så bra och sluta så dåligt??! Som en ballong som sakta blåses upp, och till slut blir den så stor att den exploderar. Rätt i ansiktet. Så känns det efter denna filmen...
Roger Brown bor i ett flott hus i Oslo, mångmiljonklassen. Han är 1,68 lång och kompenserar längden med sitt feta hus och feta Lexus men smala, långa och blonda fru. Som ett extraknäck stjäl han svindyr konst och lyckas rätt bra med det. Tills han träffar den danska snyggingen Claes Greve och allt går åt helvete. Greve vägras en anställning som han vill ha och lurar därför in Roger Brown i att stjäla den dyraste tavlan Brown någonsin kommit nära. En flykt, som jag skulle varit oförmögen att fantisera ihop, börjar. Allt kan hända, och allt händer.
Det går snabbt, riktigt snabbt och man hinner inte för en sekund tänka på något annat, ta upp mobilen eller fylla på vinet. Det är bra och snyggt. Och gastkramande och galet. Jag säger då det, detta är ingen mesig svenskt deckare där allt blir precis som man förväntar sig, detta är något helt annat. Det finns scener där jag inte ens kan titta...
Byggt på en roman av den norska författaren Jo Nesbø. Jag har inte läst något av honom, men blev faktiskt lite sugen nu. Filmen är riktigt bra, till slutet, som förstör hela upplevelsen.
Betyg: 3+/5
/Helle
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar