Les Miserables (2012)

På arbetsresa till huvudstaden bestämde jag mig för bio. Jag tänkte att det får bli en av de mer "bioiska" filmerna som tävlar om en Oscar. Jag valde Le Mis och skämdes över dåligt namnuttal i biokassan, men njöt av extra benutrymme och fällbara säten då Mia gett mig en fantastisk biocheck som täcker de dyra sätena;). Tre minuter in insåg jag att när ordföranden på jobbet sa "de sjunger... heeela tiden...", så menade han att de sjunger hela tiden. 

Valjean är en fattig man som precis avtjänat ett 19-årigt fängelsestraff för att ha stulit bröd till sin svältande systerson. Året 1819 och de fattiga och utsatta i Frankrike svälter och dör i epidemier. Den blodiga revolutionen lovade mycket och levererade inget. Valjean är vår hjälte och vi får följa honom och hans moraliska och själsliga resa genom filmen. Han visar oss betydelsen av orden "to love another person, is to see the face of God".

Jag vill säga mycket om den här. Först och främst så finns det så klart ett hjärta i Victor Hugos 150 år gamla novel som säger så mycket om Väst Europas politiska historia. Sen finns den där supertöntiga Romeo och Julia kärlekshistorien som jag bara sitter och rullar ögonen åt. Sen finns de fantastiska skådespelarprestationerna och specifikt Anne Hathaways som fick mig att lipa. Sen är den sååå lång. Sen är "I dreamed a dream" och "On my own" så sjukt fina, Sen är scenografin bedårande... Ja, ni förstår. Jag har förundrats, gäspat, rullat på ögonen, gråtit... när jag gick ut ur biosalongen var jag glad att jag hade sett den, men aldrig igen. Kanske kollar jag på Anne Hathaways sångnummer på youtube.

Betyg: 3/5
/Selle

Fotnot: Bredvid mig satt en kvinna som grät HELA filmen. Så vissa kommer se den och tycka att det är det mest rörande de upplevt. Beware!