Det finns olika sett att se på den här filmen. Jag försöker här hoppa politiken och bara bedöma filmen som sig, hur svårt det än mår vara. Den handlar alltså om jakten på Osama Bin Laden, den börjar något efter 11/9 och slutar när de skjuter honom i Pakistan. Där emellan följer vi ett litet terrorismteam där huvudrollen porträtterar en ung kvinna som lever och andas bara för att få fånga Al Qaida ledaren. Filmen fegar kring politiken, en finner inga större moraliska predikan. Ok, alla som jobbar i teamet har USAs storhet och säkerhet som sin största övertygelse, no shit de jobbar för CIA. Men förutom det handlar den främst om målet; att fånga Bin Laden. Kanske får man den känslan eftersom det inte finns en motpol, en motvikt i filmen. Ni vet den där karaktären som har moraliska kval inför att tortera folk. Moraliska kval är inte en del av Zero Dark Thiry, bortsett från några ledsna blickar av vår Fares Fares som värmer själen lite lite lite, är det mest kyla rakt igenom.
I det stora hela är filmen hyfsat spännande men i slutändan vinner den främst på huvudrollen Maya, spelad av Jessica Chastein. Jessica har fått en oscarsnominering för sin insats och den tycker jag är befogad. Maya är en ung kvinna utan bakgrund och verkligen utan framtid. Vi vet inte var hon kommer ifrån och tanken på vart hon ska ta vägen efter att hennes jobb är avslutat är mycket skrämmande. Hon har och är inget annat än sin uppgift. Hon är en ovanlig kvinnlig rollfigur. Man kan tycka vad man vill om henne, men faktumet kvarstår att sällan är någon som Maya med i fronten av en sådan här film. Hon tar aldrig av sig kläderna, hånglar aldrig upp en manlig CIA-agent, bryter aldrig sin front av styrka. Förutom kanske i slutet, men det är mest som en utandning.
Jag vacklar om jag vill rekommendera denna för någon att se, min moraliska ambivalens spökar.
Betyg: 3/5
/Selle
Fotnot: En halvt informativ artikel om filmens verklighetsförankring: HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar