Fighter (2010)

Jag tänker en del på Christian Bale nu för tiden. Och kom att tänka på denna som jag glömt att recensera. Jag såg Fighter på en biograf i Florens, där det var paus i en knappt två timmar lång film. När vi gick hem efteråt diskuterade vi roller i familjer och luktade på sirenerna som precis slagit ut. Fint minne.

Det är märkligt vad exakt man minns med filmer. Jag kommer inte ihåg någon kärlekshistoria från denna, fast jag nu i efterhand fattar att det måste funnits en. Jag kommer knappt ihåg några boxningsmatcher, fast det definitivt måste funnits en hel del. Jag kommer mest ihåg Christian Bale och hans gestaltande av den gamla boxningshjälten Dicky Eklund som stigit av karriären till förmån för droghimmeln. Jag minns Chrsitan Bale och hans motoriska ryckningar som man väl får av för mycket crack. Han är fabelaktig! Han är antingen helt skruvad eller ett geni, sådant är alltid svårt att avgöra.

Hur som, hans lillebror Mickey Ward (Mark Wahlberg) blir sent i livet en otippad världsmästare i boxning och HBO gör en dokumentär om honom, vilken tär på familjen. Detta är en storfamilj i ett kvarter i Lowell, Massachussetts där man kämpar för att bli någon. Någon i kvarteret eller någon i familjen. Boxning känns väl som ett manligt och legitimt sätt att komma från arbetarklassen. Speciellt i en familj med en elak morsa uppbackad av sju lika elaka systrar.

Jag lyssnade på Filip och Fredriks podcast där Fredrik satte ord på något som jag kände under denna film (och flera andra filmer) med inte lyckats formulera. Om överdriften av vissa gester för att visa en typ av känsla, fundera kring det!

Betyg: 3+/5

/Helle