Jag sitter på i Curzon cinema i Soho i London och sippar på champange och äter chokladglass. Double choc. Jag är trött, och kämpar mot att falla i sömn i den mjuka fåtöljen. Kanske är det därför, kanske har dom andra druckit mer champange än jag, kanske ätit mer glass, för dom skrattar mer. Mycket och högt åt väldigt märkliga situationer och scener i denna svarta komedi.
Wes Andersson (The Royal Tenenbaums, Life Aquatic, Rushmore m.m). Jag undrar om han var i sitt esse som 12-åring eftersom han återupprepar just denna ålder som guldåldern, eller om han i efterhand försöker återskapa ett paradis som han förlorat. Hur som, det finns vissa scener och ögonblicksbilder som etsar sig fast i minnet ur denna filmen.
En ö i New England sommaren -65. Sam, en utmobbad och föräldralös scoutpojke med glasögon rymmer från scouterna. Med sig tar han Suzi, en flicka med mörka och något annorlunda tankar, uppvuxen i storfamilj i en fantasivilla i New England. De två möttes under en pjäs i kyrkan, i mörkret, ensamheten och utanförskapet och väljer varandra av just den anledningen. Den föräldralösa scoutpojken och flickan med lackskor, grammofon och en kattunge.
Ett massivt sökande börjar efter dess två barn. Hennes familj, hans scoutfamilj med sccoutmaster Ward (Edward Norton)i spetsen och polisen Captain Sharp (Bruce Willis). Det händer saker på vägen och relationen mellan Suzi och Sam växer sig så stark att jag får en känsla av att de kommer hänga ihop hela livet. Tills jag inser att det inte kommer ske, hur många nära 12årings relationer gör det?!
Det bästa är att det inte blir barnsligt, 12 åringar är ju trots allt ganska vuxna i sitt tänkande och agerande och de får vara det här. Men jag tycker också det är jobbigt när 12åringar sätta i för vuxna situationer och kanske är det ändå därför pubilken skrattar. För att skydda sig när det är för malplacerat. Det är estetiskt väldigt väldigt tilltalande, New England-villan, perfekta färgkombinationer, naturen, minspelet, kläderna, färgerna. Det är ett dockhus.
Man kritiserar inte Wes Andersson, jag vet inte varför, men jag är inget stort fan.
Betyg: 3/5
/Helle
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar