Ja, jag klumpar ihop ettan och tvåan. I den här bloggen är de inte på nivån att få varsin recension. Märk trots detta att Jägarna är en bra svensk, klart sevärd film. Tvåan är inte det.
Erik och Leif är bröder. Erik har flyttat till tjusiga Stockholm och utbildat sig till polis, troligen den värsta revolt man kan göra om man kommer från en trakt där tjuvjakt är vanligare än att titta på tv. Leif har bott kvar i deras föräldrahem i Byn (av förklarliga skäl älskar jag det enkla namnet!) i Norrbotten. De har, som de flesta syskon, en helt olik upplevelse av sin uppväxt. När tjuvjakten går lite för långt i Byn får Erik i uppdrag att åka upp och nysta i det hela eftersom den lokala polisen ignorerar. Precis som människor får, som flyttar ifrån sin lilla håla, så har Erik fått perspektiv och håller sig utanför den insyltade härva som ofta råder på i en liten by. Han är inte längre en av dom. Leif, den som blev kvar i föräldrahemmet, utnyttjar sin ställning som offer och sargad själ och när hans bror återvänder som en hjälte blir det för mycket. Särskilt då det visar sig att Leif själv är inblandad i all skit av prostitution, tjuvjakt, våldtäkter, mord, misshandel och missbruk.
I tvåan har det gått 15 år. Erik har bott i Stockholm och kommit upp sig inom polisen. Och så försvinner en kvinna i hans gamla hemtrakter och han tvingas upp för att reda ut det hela. Han vill givetvis inte, men chefen inom polisen verkar inte förstå när det blir känslomässigt och familjärt komplicerat. Byborna i Byn hjälps åt för att finna henne, men vilka av dom är egentligen inblandade i försvinnandet.
Det kan te sig påhittat alltihop med kvinnomisshandel, tjuvjakt och infiltreringen i polisen, men jag tror inte det. Kanske något överdrivet. Kjell Sundvall har väl, precis som alla andra som flyttar från en håla till storstan, fått lite perspektiv och insett att det händer saker i den lilla hålan som verkar konstigt i storstan. Och så har han multiplicerat det ett antal.
Filmerna är vad de är. Vackra landskap, för jävliga kvinnosyner (i tvåan är kvinnan lite mer synlig, men ändå) och machokultur uppbyddg på rädsla och slag. Det som skiljer Jägarna från tex. Män som hatar kvinnor eller Beck är relationerna. De är mycket mer välutvecklade och komplicerade här. Kjell Sundvall fattar att när familjer och släkter som inte pratar med varandra eller håller saker hemligt, så händer det något med personerna
Betyg (samlat sådant): 3/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar