A place beyod the pines (2012)

Alltså ingen har väl kunnat undgå att Ryan Gosling länge varit en pärla i mitt halsband. Så när jag hörde att regissören som debuterade med att vägleda Ryan och Michelle Williams genom Blue Valentine  skulle släppa en ny film och att även denna skulle ha Ryan i en av huvudrollerna kände jag ju mest bara liksom; JA. 

Detta är en bra film, men Ryan börjar bli lite skavd på ytan vilket får mig seriöst att tänka att någon lurats och egentligen sålt mig en plastpärla jag haft runt halsen alla dessa år.

Filmen är uppdelad i tre. Den första biten handlar om en motorcykelförare som får reda på att en tjej han legat med fött hans barn och för att försörja det börjar han råna banker. Den andra biten handlar om en polis som bor i samma stad som den ovannämnde och är i samma ålder och har ett lika gammalt barn. Den tredje handlar om deras barn, 15 år senare.

Filmen är lång. Bildspråket fantastiskt vacker. Storyn något seg och ointressant. Filmen är klart sevärd, en sådan där slö och kanske regnig söndag.

Om Ryan då, varför är jag besviken? Alltså jag gillade Ryan för att han vågade ta intressanta projekt. Idag känns det mest som att han tar projekt där han får visa upp sina muskler och ha samma plågsamma ansiktsuttryck... se ovan.

Betyg: 3/5
/Selle

This is 40 (2012)

Se den inte!

Knocked Up/På Smällen kunde jag ändå tycka var ganska kul men detta. Big no no. Och det kanske hörs på beskrivningen "nu ska vi se hur det gick för paret som var biroller i Knocked Up". Hur som, Pete och Debbie ska fylla 40 och hanterar detta på olika sätt. De har två döttrar och Pete har ett skivbolag och Debbie en klädbutik. Hela familjens problem uppkommer i samband med att 40-års dagen närmar sig för Pete och Debbie. Liksom teamat i filmen ska väl vara igenkännigsfaktor, det är där vi ska fastna. Men det gör i alla fall inte jag, jag är i och för sig inte 40, men personen i min närhet är det, och kände heller inte igen sig. Igenkänningsfaktorn går nämligen inte djupare än till personlig tränare, köp av racercykel och suktan efter ungdomlig fägring och ork. Det blir ju platt och ointressant och tråkigt, precis som allting är när man inte får mer personlighet.
Lena Dunhamn (Girls) har en liten roll och jag längtar mer till när hon gör en film om 40-something än att se en minut till av detta.

Betyg: 1+/5
/Helle

Dans La Maison/Bakom Stängda Dörrar (2012)

Frrrrrrrrranskt! Igen. Ja, för att det är så underbart.
Germain är lärare på ett gymnasium där eleverna bär uniformer (och så fick regissören sagt sitt om det) och får en ny klass för året. Han ber dem skriva en uppsats om helgen och bland allt skräp sticker en person ut - Claude. Claude har gjort sig vän med Raphe för att kunna komma bakom dörrarna till hans normala medelklassfamilj. "Fortsättning följer" läser Germain på slutet. Germain själv lever i ett förhållande med en gallerist med karriärsproblem. Han har alltid velat ha ett barn att kunna lära upp, men aldrig fått något.

Med Germains hjälp om hur man skriver en historia utforskar Claude den normala medelklassfamiljen genom Raphe. "Det måste finnas ett hinder i historien!" "Du måste utveckla karaktärerna mer!" säger Germain. Det gör Claude och till slut vet vi inte vad som är verklighet och fantasi.

En film om hur ett begär kan förstöra en starka relationer. Om hur man i besattheten av att veta mer om någon annans liv, glömmer bort att involveras i sitt eget. Om hur lätt det normala återgår till det normala. En film om den hårfina balansen mellan fantasi och verklighet

Se den! Merveilleux.

Betyg: 4/5
/Helle

Taken 1 och 2 (2008 och 2012)

Jag tänkte att jag buntar ihop Taken-filmerna här. Det får ni tåla. Om 3:an kommer och om jag orkar se den så slänger jag väl in den här också. Bryan (Liam Neeson) är den är pensionerade CIA-agenten som liksom hamnar i situationer där han är i stort behov av sina gamla kunskaper och moves. Och han har hållit på så länge så han har alla kontakter man ska ha och blir inte det minsta nervös i helt galna situationer.

I ettan kidnappas hans dotter och hennes vän på en resa till Paris. Männen tillhör en grupp maffiamän som är ute efter att använda unga kvinnor i traffickingsyfte, ett synnerligen horriblet brott. Bryan är smart och fixar biffen.

I tvåan tar han med sin före detta fruga och sin dotter till Istanbul. Väl där visar det sig att han jagas av maffiamännen eftersom han mördade en av deras söner i ettan. Endast hans dotter, som valt att bada istället för att följa med föräldrarna ut, är fri. Och hon är den enda hjälpen de har att tillgå.

Det är ganska underhållande action. Ettan är riktigt bra tycker jag, tvåan däremot ha en del att önska. Men det är ju spännande att se hur någon som är förberedd på allt och som vet hur man ska tänka i riktigt knipa. Jag kan inte sätta fingret på det, men detta är inte bara action. Takenfilmerna har något mer, en touch som jag dras till. Sorry, men mitt

Samlat betyg: 3-/5

/Helle

The Impossible (2013)

Kära läsare, 

jag vill inte att ni ska få ont i magen, men jag vill att ni ska se den här filmen. Med det sagt, se den men förvänta också ett ihållande magont. En brittisk familj, bosatt i Japan, ska fira jul och nyår i Thailand. De tre små sönerna strålar och föräldrarna är avslappnade. Man lär aldrig riktigt känna familjen, bara deras harmoni, innan katastrofen. Men det gör inget, jag hulkar, berörs, fäller tårar och hetsäter smågodis för att lindra ångesten. Det är inte längre semester, det är en kamp för livet, ända till slutet. 

Jag vet att det finns problem här. Exempelvis att 225.000 människor omkom i denna fruktansvärda katastrof och att de flesta av dem inte var brittiska eller svenska turister. Det blir liksom fel i proportionerna, som det brukar bli i nyhetsrapportering. Men den här filmen berör något så fruktansvärt och det är det jag betygsätter på den här bloggen. Dessutom gör skådespelarna en jätteinsats och hela skiten är filmad på ett otroligt sätt.

True story.

Betyg: 4-/5 

/Helle

The Perks of Being a Wallflower (2012)

En ung kille börjar high school ensam och förvirrad. Det är tidigt tydligt att han lever ett djupt och mörkt liv inom sig själv. I skolan får han slag, fysiska och psykiska. En dag förändras allt för att han träffar vänner. Personer som välkomnar honom, inkluderar honom och håller om honom när det behövs. Han blir självklar och en del av något speciellt. Men de han älskar är äldre och deras tid på skolan närmar sig ett slut. Den där världen inom honom börjar smyga sig fram och tränga sig ut och snart är det tydligt att han är ny i gruppen och de har varandra och han har ingen. 

Detta är en filmatisering av en bok och jag kan tänka mig att den är bra. Filmen är bra. Den är vacker och söt och indiemusiken skapar varma känslor i mig och påminner om de där åren som ungdomarna i filmen får uppleva. De där åren när man håller på att skapa sig själv, när allt känns tusen gånger mer. Javisst gör det ont när knoppar brister... liksom.

Se´t!

Betyg: 4/5
/Selle

Anna Karenina (2012)

Då februari innebar oscars-overload, har mars varit en trög filmmånad, men låt se vad den ändå haft att erbjuda: 

Ytterligare en filmatisering av en dammig berättelse om heteronormens och könsrollernas bojor. Anna är en ung kvinna, gift med en mäktig man i 1800-talets Ryssland. Hon har ett barn och är själv på många sätt fortfarande ett barn, ett barn som fått sluta leka och växa upp alldeles för tidigt. När hon träffar den unga och snygga soldaten Vronsky vrids världen upp och ner och hon blir kär för första gången i sitt liv. Men ramar är ramar och lagar är lagar och snart finner hon sig dömd och  fängslad inombords och i societetens ögon. 

Jag är inte jätteinsatt i orginalberättelsen och vet inte hur pass filmen täcker dess syfte. Jag gillar att den är lite normbrytande i att Karenin på sina sätt låter henne leva ut sin passion, men i slutändan handlar det hela om kvinnans synd. Och någonstans hade jag hoppats på att hon skulle bli mer galen, mer skadad av samhällets dom och hjärtats kval.

En sak är dock säker, filmen är fantastiskt vacker. Kläderna underbara och scenografin nytänkande. Trots att jag misstänker att det kanske har att göra med kostnaden att bygga upp 1800-talets Ryssland, är jag glad att det hela utspelas på en teaterscen. Hur menar jag nu? Se filmen:)

Betyg: 3/5
/Selle