Roman Polanski. Bara namnet ger ju lite rysningar, men hans filmer alltså - pretty good. Men just denna skulle gjort sig bättre på en teaterscen.
Två elvaårigar hamnar i bråk varav Zach slår Ethan med en käpp så att hans framtand flyger ut. Förldrarna till den skadade pojken bjuder ut de andra föräldrarna till deras lägenhet i Brooklyn för att ta itu med incidenten som vuxna människor. Men när blir man vuxen egentligen? Och hur hanterar man känslor som kommer upp när någon annan anklagar ens barn?
Hela filmen är som en scen. I samma lägenhet där vi bara får se ett fåtal rum och det är spännande tycker jag. Just när jag ser spektaklet så stör jag mig en del på hur de två paren agerar. Så gör väl inte folk, eller? Tar adjö och kommer tillbaka, tar jobbsamtal mitt i en konversation, anklagar varandra för att vara dåliga föräldrar m.m. Men så tänker jag på det och inser att alltihop kanske är helt realistiskt. Och då är det ganska kul. Hela filmen är smått absurd och bisarr och så är det ibland. Vuxna beter sig inte bättre än barn.
Betyg: 3+/5
/Helle
Polaniski-groupie som jag är måste jag se den här.
SvaraRadera