måndag 14 maj 2012

Friends with kids (2011)

Jag läste en recension i Vouge och tänkte; denna måste jag se. Typ hela gänget från Bridesmaids är med, inkluderat Jon Hamm, det är en dialogfilm som dessutom handlar om att hitta ett alternativ till det tvåsamma heteronormativa liv vi alla förväntas organisera oss utefter. Om nått är fascinerande med den här filmen, så är det att så många rätt kan bli ett fett fel. 

Jason och Julie har varit vänner i 19 år. De bor i samma hyreshus och ringer varandra mitt i natten för att diskutera deras dejter som sover sött i sängen bredvid de. I deras närmaste vänskapskrets finns även två par, Ben och Missy som inte kan hålla händerna från varandra och Alex och Leslie som i början av filmen deklarerar att de väntar barn. Flera år framåt i tiden tittar Jason och Julie på medan deras vänners relationer sätts på prov och raseras efter att de skaffat barn. Rädda för att möta samma öde med sina framtida "kärleken i deras liv" bestämmer de sig för att skaffa barn tillsammans. Taktiken är att dela föräldraskapet och dess prövningar med sin bästa vän för att sedan kunna vara känslomässigt tillgänglig för kärleken i deras liv. Det hela fungerar fantastiskt bra, tills det inte längre gör det. 

Jag ville så gärna att den här filmen skulle vara mer än det jag misstänkte. Att den faktiskt skulle ge ett alternativ till den glorifierade föreställningen av tvåsamheten. Men så är det inte, stundtals är den inte ens spännande. Jag är besviken på historien, på manuset, på karaktärerna och även skådespelarna. Men då jag vet att de kan bättre väljer jag att hålla det dåliga manuset ansvarigt. 

Se den, se den inte.

Betyg: 2/5
/Selle

Fotnot: En scen fick mig att kippa lite efter andan, i skidstugan vid middagsbordet då Jason berättar om sin relation till Julie... hur självklart övertygad han är om sin kärlek för hans allra bästa vän. Den är fin!

2 kommentarer:

  1. Westfeldt (John Hamms sambo sedan forever) är ju ändå rätt fin som manusförfattare, jo jag tycker nog det. Men varför varför gjorde hon en Kristen Wiig och skrev in sig själv i huvudrollen? Kristen kan agera, det kan inte hon. Så tycker jag.
    Dessutom har hon verkligen gett alla onliners till den där Adam Scott. Lucky basterd. De andra kan gå på mute, det är bara hans pärlor man vill höra.

    SvaraRadera
  2. Håller med om Westfeldt! Jag störde mig fantastiskt mycket på henne, varför måste hon kalla ungen för "buddy" "bud" "buddy bud" hela tiden... kom på nått annat liksom. Men manuset är ändå lite väl uppenbart, inte så utmanande tycker jag. Men smaken är som baken:)

    SvaraRadera