En samtida berättelse om ett ungt par, Luna och Amar, i Sarajevo och deras kamp att leva det liv de vill. Ofrivilligt barnlösa, dåligt betalda jobb, problem med alkohol och att få det att gå ihop. Men ack så mycket kärlek. Innan det en dag verkar komma en lösning i form av ett jobb som Amar tar inom en kontext där han ser svar på all den där olycka som verkar så svår att förklara.
Alla bosniska samtida filmer handlar på ett eller ett annat sätt som kriget. Så är det när kriget blir en del av livet, tills nästa krig kommer, så har det alltid varit på Balkan. Men denna film tycker jag är intressant eftersom den just skildrar ett ungt par och deras liv fyllt av all lycka och sorg som vilka som helst älskande kan uppleva och tampas med, visserligen i ett efterkrigsland, men sådan är deras verklighet. Man kan ifrågasätta varför detta skulle vara konstigt och behöva lyftas fram, men faktumet kvarstår att vissa länder, vissa etniska och religiösa grupper framställs extremt homogent på film.
Även i denna film behandlar Jasmila Zbanic (Grbavica) en nedtystad fråga i Bosnien och Hercegovina och i hela Europa. Hon visar på hur extremismen (i detta fall religiös) föder på en osäker ungdom. I filmen får Amar jobb i en sluten extremislamistisk sekt och han finner svar som hans liv med Luna inte kunde ge honom. Efter kriget i Bosnien har religiös extremism från alla håll och kanter frodats. I samhället idag är det allmänt accepterat att sekulära kristna kan ifrågasätta mer extrema kristna grupperingar och trosuppfattningar, men islam finns det en extremt homogen bild utav. I denna film är det istället ett sekulärt muslimskt samhälle som ifrågasätter islamistisk extremism och den hat som skapar polariseringar, utifrån en kärlekshistoria.
Intressant, vackert och sevärt.
Betyg: +3/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar