Jag gick in på Prince Charles Cinema i London en dag i april. Jag ville bara gå på bio och det enda som visades var Rabbit Hole, en film jag aldrig hört talas om. Berörd blev jag, man blir ju det av en sorglig berättelse. Men för att kunna skildra äkta sorg på film behöver alla ingredienser finnas på plats. Rabbit Hole har några, men inte alla.
Howie och Becca har åtta månader innan filmen börjar, förlorat sin lilla son i en trafikolycka. Howie vill bearbeta sorgen tillsammans med andra i liknande situation, i grupp. Becca hatar allt snack om himlen och änglar och börjar bearbeta sin sorg tillsammans med den unga kille som dödat hennes son, han som körde bilen.
Howie och Becca har klänningar och strukna skjortor på sig varje dag, köket är tiptop och trädgården i ordning. Här finns inget flottigt hår eller ”jag orkar aldrig mer gå upp ur sängen”. På ett sätt kommer sorgen fram ännu tydligare för man tänker att under den välpolerade ytan måste det finnas en galen människa. Men det är också omänskligt skildrat. Sorg kan få människor att glida ifrån varandra om man inte pratar, frågar och håller om. Det visas tydligt här. Också att sorg är lika för alla människor, rika som fattiga. Sorgen måste bearbetas och gås igenom. Aron Eckhart är en favorit till mig, likaså Nicole Kidman. Storyn är lite tunn och känslorna når inte helt fram till 8:de raden på Prins Charles Cinema. Men de är nära.
Betyg: 3+/5
/Helle
Fotnot: Nicole Kidman ser helt normal ut i ansiktet här. Kan vara bra att ha med sig ifall man är rädd för hennes annars botoxade uppsyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar