torsdag 1 december 2011

Barry Lyndon (1975)


Jag lovar, jag ska ta Stanleys filmer bit för bit, men börjar med mästerverket. Jag är inte överdrivet förtjust i kostymdramer, men blev drabbad av denna fantastiska film. Ja, drabbad på det sätt att mina ögon, hjärna och hjärta klistrades fast vid tv:n.

Barry Lyndon, eller Redmond Barry som han kallas till en början, är en ung man på Irland. Det är 1700-tal och Barry är kär i sin kusin som förlovar sig med John Quin, en brittisk kapten. Barry vinner duellen han utmanar kapteten till och försvinner. Barry är smått besatt av att bli en nobel man med pengar, status och elegans. Han går med i brittiska armén och kämpar i The Seven Years War tills han överger armén och blir anhängare av den preussiska. Där lyckas han rädda livet på kapteten och blir befordrad till spion åt den irländska gamblern Chevalier de Balibari. Barry börjar sin kälttring uppåt. Han blir så besatt att han gifter sig till ett kärlekslöst äktenskap med den sjukt rika grevinnan Lady Lyndon och tar namnet Barry Lyndon. Han ljuger, lurar och förleder andra människor för egen framgång och vinning och slår sig ner i England med en makt och rikedom som han i sina vildaste drömmar aldrig kunna fantisera ihop. Men ingen uppgång som inte leder till ett fall. Och Barry Lyndons fall blir ungefär lika dramatisk, snabb och händelserik som hans klättring. Så kan det gå.

Stanley Kubrick har en förmåga att förmedla en tanke, kritisera, slänga sig med åsikter och förtrolla betraktarens öga. Allt i ett. Jag tror jag älskar honom.

Stanleys krona på verket. Se den, bara gör det! När fan som helst.

Betyg: 5/5
/Helle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar