Pulp Fiction (1994)

Oj, vad jag har älskat denna filmen. Oj, vad jag har dyrkat Quentin Tarantino. Tills han förstörde för sig själv genom Kill Bill. Jag älskar fortfarande Pulp Fiction, den är perfekt. När denna kom 1994 så var det något nytt. Holy fuck, vad snyggt, coolt, spännande och sunkigt. Och replikerna, jag kom ihåg att jag hade en cd endast fylld med repliker från Pulp Fiction.

Första scenen är, som i flera Tarantinofilmer, det jag kommer ihåg mest. Pumpkin och Hunny Bunny (ja, dom kallar varandra det) sitter på en diner och kommer på att de vill råna stället. Jag brukade ha en fantasi om att också någon gång ställa mig upp på en amerikansk diner i Texas med en pistol i handen och säga ”any of you fucking pricks move, and I´ll execute every motherfucking last one of you”. Ja, helt sjukt, men nu sa jag det. Det fanns väl en del av mitt töntiga, svenniga medelklassjag som ville vara cool på något sätt.

Marcellus Wallace är en riktig gangster, en boss att vara rädd för. Han sänder ut två torpeder, Jules och Vincent för att ta tillbaka en portfölj som tillhör honom. Vincent får också i uppdrag att underhålla Marcellus excentriska fru, mrs Mia Wallace, när maken själv är på resa. Marcellus är även inblandad i en boxningsmatch, där han betalt boxaren Butch att göra sin sista fight och kasta in handduken. Det blir lite galet när Butch råkar slå ihjäl sin motståndare.

Quentin Tarantino må ha en skruv lös men att göra välgjorda filmer och skriva satans coola repliker, det är han grym på. Fina scener att titta extra på: första scenen, när Jules och Vincent diskuterar griskött och när Mia Wallace snortar kokain och dansar till ”girl, you´ll be a woman soon”.

Betyg: 4+/5

/Helle