Capturing the Friedmans (2003)

Dokumentärfilm som är lite för bra för att vara sann. Men då jag knappt ens orkar googla och se om detta är en "mocumentary" (ni vet halvt dokumentär, halvt iscensatt) så väljer jag att recensera den som den berättelse den är. 

Friedmans är en tillräckligt lycklig medelklass amerikansk familj. Mamma, pappa och tre söner delar en villa i "the suburbs". Då en av sönerna får en kamera börjar deras till synes vanilj-liv att dokumenteras. Sonen är ihärdig. Även då vanilj-fasaden börjar rasa filmas det, och filmas. Det är dessa filmer vi får se, filmer av en familj i kollaps då pappan och den yngsta sonen plötsligt anklagas för hemska brott. Är de skyldiga, är de oskyldiga, who the fuck knows?

Detta är en mycket bra historia, typfilmen för kategorin "opretantiösa berättelser tagna ur verkligheten". Det blir inte mer opretantiöst än detta. Den voyeristiska känslan man får av att titta på familjen bråka runt matbordet är fantastisk och visst gör brottens karaktär att man blir mer intresserad. Lite som en en olycka som man råkar passera... man vänder ju sig om för att man vill se ordentligt med blod, inte bara ett skrapat knä.

Betyg: 4-/5
/Selle