Angelina Jolie är en komplicerad varelse. Det var som att hon i sitt förra liv bytte blod med Billy Bob och var arg på sin pappa. I detta livet adopterar hon massa barn från olika världsdelar och regidebuterar i en film om kriget på Balkan.
De som väljer att se denna filmen kanske har en del förkunskap om kriget på Balkan. De som inte har det tycker jag ska googla lite i förväg. För detta är ingen informativ film. Vi får istället följa två personer och deras komplexa relation mitt i kriget. Danijel och Ajla möts på dansgolvet och deras träff får ett abrupt slut när en bomb exploderar in i lokalen. Det är 1992 och kriget bryter ut. Ajla placeras som fånge i ett läger där hon, tillsammans med en männgd andra kvinnor blir slavar för serbiska soldater och utsätts för tortyr och brutala våldtäkter. En av de serbiska soldaterna är Danijel. För att skydda Ajla säger han åt de andra soldaterna att hon tillhör honom. Ajla inser snart sin att hon genom detta kan hjälpa andra kvinnor att försöka fly. Samtidigt förbjuder Danijels muslimhatande far honom att skydda Ajla.
Det är stundtals vackert gjort, det finns scener som är mycket vackra. Mn det finns också många scener som är så starka, så obehagliga och ångestframkallande att jag inte kan hålla inne på mina suckar, eller sitta still för den delen. Allt finns med, alla krigsbrott visas, i en dos så stor att man precis tål det. Det är inte det morbida som visas, det är efteråt – när bebisen är slängd från balkongen, när kvinnan är så brutalt våldtagen att hon inte kan stå. Vill du veta vad posttraumatiskt stressyndrom är så kommer du förstå det här. Det blir glasklart tydligt varför människor i krig inte kan sova många år efter krigets slut.
Tyvärr är det ingen speciellt bra spelfilm.
Tyvärr är det ingen speciellt bra spelfilm.
Betyg: 3/5
/Helle
Det blev en mycket bra recension!
SvaraRadera