Moneyball är en skildring av industrin runt baseballen i USA. För det är en industri, det handlas med spelare hit och dit som om de vore aktier utan vare sig familjer eller fasta platser. Billie Beane, en avdankad baseballspelare med en lovande karriär som aldrig infriades, leder Oakland Atlethics. Deras framgång är sådär. Bra spelare köps av andra, större lag och det blir tydligt att de som redan sitter på degen har mycket bättre förutsättningar för att bli större. Billy Beane blir tvungen att hitta dugliga ersättare men klubbarna vägrar sälja sina spelare eller begär för högt pris.
Ungefär såhär går snacket på Oakland Atlethics möten: "han har en ful flickvän och det tyder på att han har dåligt självförtroende, honom kan vi göra oss av med". "Han går som en anka, han kan alltså inte slå". Beane tröttnar på det och hittar Peter Brand, en ung kille, nyexad i nationalekonomi från Yale. Brand ser varje spelares styrkor och svagheter och räknar ut lagets sammansatta kompetens i ett dataprogram. Duon Beane och Brand utsätter sitt lag för den största omstruktureringen någonsin.
Brad Pitt börjar komma till åren och det märks. Inte för att han är särskilt rynkig eller har gubbmage, utan på hans kroppsspråk. Han är lite långsam och jag kan inte sluta tänka på det under filmen. Jonah Hill (ni vet, han den lite äckliga typen från "På Smällen" och "Supersugen") gör sig bra här.
Men snackar vi baseball är denna inget att jämföra med Tom Hanks Tjejligan.
Betyg: 3/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar