Denna film köpte jag på Hemmakvälls outlet, mest för den
mysiga framsidans skull. En fransk film om tre systrar som växer upp i
70-talets Lyon med ett halvt ritat dvd-omslag. Fanns ju inget som tydde på att
det hela skulle vara ett platt fall. Så skönt när saker och ting inte är så
jävla förutbestämda… hm.
Tre systrar växer upp med sin ensamstående mamma i en
lägenhet i Lyon på 70-talet i nära anslutning till mammans stora italienska
släkt. Flickornas pappa är endast en sagofigur, på en polaroid i mammans
garderob. Och så är det ju han som ibland ringer sent om kvällarna eller
knackar på dörren bara för att sedan springa iväg. Det är främst den mellersta
systern som känner ett enormt behov av att bygga upp en tydlig bild av fadern
som hon saknar, fadern som hon är helt övertygad om kommer kunna ge henne en
tydligare bild av sig själv. För då mamman och de andra två systrarna är svarthåriga
och brunögda som italienskor, är Sybille blond och blåögd som mannen på polaroiden.
Detta är en långsam film om familjband. Det mest intressanta
är systrarnas relation till varandra och till den distanserade mamman. Hur de
tar hand om varandra och ofta hamnar i en motpols förhållande till mamman. Men
det är inte mycket jag förstår i denna film. Jag förstår inte varför man
placerat handlingen i dåtid och nutid, jag förstår inte mammans livsval, jag
förstår inte huvudsyftet med berättelsen. Jag får ingen feeling helt enkelt.
Betyg: 2/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar