SNARK! Ja, vad trodde du, undrar ni säkert. Till mitt försvar var det inte jag själv som hyrde filmen, men jag passade på när den fanns hemma.
Annika Bengtzon är tillbaka, nu spelad av en annan person än Helena Bergström, i en regi av någon annan än Colin Nutley då. Jag minns inte vad alla de andra heter men en av dem är Sprängaren. Nu ska det komma fem sådana här till. Och jag kan redan nu bespara er allihop. För er information är ju alla dessa fimer baserade på böcker av Liza Marklund.
Denna Annika Bengtzon är lite mer lågmäld än den förra. Och det är tråkigt. Säga vad man vill om Helena Bergström, men hon skapar åtminstone känslor. Och ännu en gång ett mord på en kvinnlig chef i en högt respekterad organisation. Nu, Nobelkommitten. Terrorister mistänks av alla, utom av Annika Bengtzon (journalist på Kvällspressen) som istället tror på personliga vendettor. Eftersom hon var enda vittne till hela mordet (!) får hon inte skriva utan börjar nysta i mordet istället. HEPP!
Och hemma mobbas hennes son, och för att symbolisera Annikas vardagsstress med tidningsjobb, en medikor man och ett par ungar så mordhotar hon sonens plågoande. Dock är familjen i denna nya version lite mer funktionell än den förra med Helena Bergström och Niklas "Cue" Hjulström.
Detta är inte bra, det är inte underhållning, det är en riktigt dålig svensk film som är totalt förutsägbar utan överraskningsmoment eller snygg estetik eller rappa repliker. Because it´s bad.
Betyg: 1/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar