Många säger att det finns en internationell aura över Snabba Cash, så osvensk och utelämnande. Så osvensk och kritisk. Men har du läst boken innan så lämnar filmen dig med lite för många frågor. Det finns ett fokus känslan. Inte vad som händer, hur det händer eller varför. Det går snabbt.
Det hela börjar med att Jorge rymmer från fängelset. Det är explosivt och livsfarligt. JW, en kille från Robertsfors i Norrbotten, går på Handels i Stockholm och finansierar sitt liv på Stureplan genom att köra svarttaxi. Han försöker transformera sig från en medelsvensson till en fullfjädrad stekare i överklassens borg. Det är explosivt och livsfarligt. JW får nys om att det finns lite mer inkomstbringande tjänster, till exempel sälja kokain, och han hoppar på. Han får i uppdrag att rekrytera Jorge och hittar honom totalt sönderslagen i skogen. Sönderslagen av Mrado som tillhör den serbiska maffian. Mrado har en dotter som han egentligen vill leva ett tryggt liv med. Det är en del av dilemmat – alla försöker skilja sina privatliv från det ”professionella” men det år inte. Istället blir det bara trasigt. Mrado jobbar för maffiabossen Radovan som är en elak jävel.
Den stora stöten och pengar ska utgöra fullkomlig lycka och frihet från bekymmer. Men finns det någon som lämnar salongen med tron att brott lönar sig så är personen hur som helst utom räddning. Här romantiseras inte, det är rått.
Ett plus med filmen är att kameran rör sig lika säkert i överklassens rum som i miljonbyggerna i förorten eller hos juggemaffian. Repliker levereras som om regissören levt i de båda. Det är tänkvärt hur förhållandet till pengar och tanken på ett bra liv i just dessa pappersbitar finns, vare sig man befinner sig i periferin av Stockholm eller mitt på Stureplan.
Betyg: 3+/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar