JW får permis från fängelset. Han har jobbat hårt på en idé när han varit inspärrad och vill så gärna starta om på nytt och tjäna pengar på något han skapat. Men lojalitet är en bristvara, vare sig man befinner sig på en finrestaurang på Östermalm eller i en knarkarkvart i Lindängen.
Så mycket hopp, så lite utdelning.
Tvåan är fristående från någon bok och dessutom med annan regissör än till ettan. Och det märks. På ett sätt gillar jag tvåan mer även om historien är tunnare. Det är något med skådespelarna och replikerna som biter sig fast och jag blundar så hårt att mitt sällskap känner sig tvungen att säga att det bara är en film. Skådespelarna är slitna, fy fan vad slitna. Jag kände mig tvungen att bildgoogla Fares Fares efteråt för att se hur han egentligen ser ut. Kameran måste haft en inställning som hette ”rynkor skapade av ett liv kantrat av oro och ingen sömn" eller så var regissören perfekt. Hoppen mellan språken skapar något lätt magiskt, kanske för att jag får associationer till Inglorious Basterds där det är likadant.
JW:s planer går inte som tänkt och snart är han på rymmen igen, denna gång tillsammans med Mrado. Jorge hamnar som vanligt i trubbel och försöker slingra sig. Mahmoud är det nog mest synd om. Och familjerna är som vanligt med i ögonvrån, men känns lika mycket som en fästing på benet.
Jag är inte något fan av Snabba Cash-filmerna och kan inte säga om ettan eller tvåan är bättre. Det har sina fläckar och sina glimtar båda två, fast på olika sätt. Tvåan är möjligen något mindre samhällskritisk och rå.
Betyg:3+/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar