Jag vet att jag är gående klyscha men det är såhär jag vill se Persbrandt. Jag vill inte se honom som en pk pappa i Hämnden, jag vill ha hardcore Persbrandt. Och det får man här, en maskin med reflexer att döda. Dolph Lundgren i Rocky IV typ.
Handlingen går ungefär ut på att det finns svenska stora företag som ägnar sig åt hemlig vapenhandel utomlands och amerikanska bolag som sysslar med annat fuffens. Och så finns Carl Hamilton som tjänar för nationens säkerhet, vad han är gör så är han säkrad för nationens säkerhet ligger i hans händer. Nej, jag förstår aldrig detta men så är det, för hans chef (Lennart Hjulström) säger att det är så. Det som fångar mig mest är inte actionscenerna, varken i Stockholm eller i Uzbekistan, utan det Hamilton gör hemma i soffan en kväll, helt oförberedd. Den parallellstoryn är filmens behållning.
Jag tycker därför att början är bra men spänningen lyfter inte. Den sjunker inte heller, den seglar ner som ett pappersvikt flygplan.
Betyg: 3-/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar