En oväntad vänskap (2011)

Filmer baserade på verkliga händelser har alltid medvind i mina ögon. Detta är det näst mest framgångsrika filmen i Frankrike någonsin. Kanske just därför för sin verkliga historia. Philippe är fullkomligt stenrik. Han bor i ett palats i Paris och är dubbelsidigt förlamad efter en olycka med skrämflygning. Han har en hel liten armé som sköter om hans hudvård, trädgård, hus, mat, toalettbesök, påklädning och ekonomi. Philippe nu är på jakt efter en ny assistent som kan ta hand om honom 24/7 och det är ju ganska viktigt att personen känns bra då. Driss söker inte jobbet, bara en stämpel som bevis på att han varit på intervjun. För bidragets skull. Driss blir ändå anställd på grund av charm och kanske brist på medkänsla. Han agerar här och nu och gör vilda saker med livet, något som Philippe verkligen behöver.

I verkligheten var Driss alger. I filmen har vi en senegal. Jag vet inte varför, men det är ganska tillrättalagt så att aristokraten och den stora machmanenn ska vara varandra totala motsatser. Det är underhållande och stundtals inte så typisk fransk film, om det inte vore för den råa humorn. Och heller inte så sockersött som jag förväntat mig efter trailern, och det är bra. Det enda som egentligen är feelgood och lite väl gulligt är när Driss sätter igång Earth Wind and Fire och hela slottet börjar stuffa runt. Men troligen har det hänt i verkligheten och verkligheten kan vara söt, ibland.

Amelie de Montemartre blev av med sitt publikrekord när denna kom till Frankrike. Men låt er inte luras mina vänner, SÅ magisk är den inte. Men, Francois Cluzet är makabert bra.

Betyg: 3/5

/Helle