torsdag 4 oktober 2012

Palme (2012)


Om du var en beundransvärd programledare för ditt eget program, skulle du då sträva efter att bli VD på BBC? Så svarar Olof Palme den brittiska reporten när han påstår att Palme nu givetvis måste sträva efter att bli partiledare för socialdemokraterna. Rätt kaxigt. Och alltid svar på tal, vilket man har om man tänkt igenom saker noga på förhand, och dessutom är en modig person.

Olof Palme var 59 år när han mördades på Sveavägen i Stockholm. Jag hade tänkt mig att han var yngre, för jag vet så lite om hans karriär och så mycket detaljer om mordet. Jag var i och för sig knappt tre år när han dog, men ändå.

I samma veva som jag ser denna så är jag mitt inne i en Filip&Fredrik podcasthajp. Jag tar igen avsnitt och liksom andas F&F. Deras största bidrag är väl egentligen tanken om att annorlunda människor, de som inte är mainstream eller som alla andra, ska fram i ljuset. Det behövs för utvecklingen. Därför blir det extra påtagligt att se Palme, som är en sådan figur, skjutas till döds på grund av att han är radikal för sin tid. Hur radikalt det nu fortfarande ska vara att förespråka mer fredliga metoder(!). Människor som står ut för mycket ska förintas, ska det vara så?

Här är en person, som i alla fall framställs som en genomtänkt, driven person som står för det han står för. I ur och skur. Att sedan se hans söner som alla verkar otroligt deppiga, inte över mordet på deras far, utan att han levde ett liv utan att ta hänsyn till deras känslor, det är sorgligt.

Ja, jag kan hålla på här. Jag har ju egentligen inte skrivit något om dokumentären. Det finns mycket att prata om, så se den kära läsare. Se den så kan vi diskutera den sen. Se och förundras över hur lite ni vet om något ni vet så mycket om. 

Betyg: 4/5
/Helle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar