måndag 1 oktober 2012

Jeff Who Lives at Home (2011)

Cyrus (måste recensera den!) gillade jag inte. Sen såg jag Jeff who Lives at Home och gillade den inte så mycket heller. Jag fattade inte innan jag läste om filmen, att det är samma manusförfattare. Jag gillar nog inte bröderna Duplass.

Jeff är 30 och bor hemma hos mamma (Susan Sarandon). Han röker gräs och är en allmän slacker utan jobb eller framtidsutsikter. Han sitter istället och väntar på sitt öde och signaler och är besatt av Signs, filmen med Mel Gibson. Han börjar följa signaler som tar honom till platser. På vägen stöter han ihop med sin bror Pat som är en besserwisseraktig liten chef som är besatt av status.  Han har en fru och ett jobb och en Porsche och är övertygad om att hans fru är otrogen. Han tar med sig Jeff i letandet efter sanningen. Deras mamma befinner sig samtidigt på jobbet och får beundrarmail från någon på samma arbetsplats. Det är en söt liten bihistoria men alldeles för förutsägbar tyvärr.

Ja, det är gulligt att Jeff försöker hitta sig själv och någon form av personlig utveckling och mening med sitt liv, i broderns sällskap, och att han kommer till nya insikter. Men inte mer än så. Jag är van att Jason Segel genererar fler skratt.

Betyg: 2/5
/Helle

2 kommentarer:

  1. Men detta är ju ingen komedi, det är väl så att Segel försöker bryta ny mark och vill in på drama-banan, den mer respekterade genre liksom. Hur tyckte du han klarade av det? Är han en komiker som bara kan göra komik? För Adam Sandler var ju fenomenal i Punch drunk love som han gjorde för att bevisa att han kunde spela fler roller än komiska. Jag tycker ofta komiker är geniala, de har ofta mer djup än andra skådisar.

    SvaraRadera
  2. Jovisst! Jag gillar Segel mycket och såg filmen på grund av honom. Han gör det bra, men manuset är tyvärr inte lika bra. Jag tror an kan spela mer än Marshall, om man säger så, men med bättre manus.

    SvaraRadera