En liten person bor med en stor person i något som kallas "Badkaren" utanför södra USAs kust. De och de andra som bor där tar avstånd från det kapitalistiska samhället och gör livet till det de vill. Den lilla personen här är i fokus, hon är the man.
Hjärtat blöder och får näring samtidigt. Det är en sån film. En sån film som får en att öppna ögonen, börja omvärdera sina valda och ickevalda livsförhållanden, ifrågasätta världen, punkt, och känna en sån där svävande känsla av att världen är ett utan tid och rum.
Är ni lost?
Jo, ni vet en sån film som inte riktigt utspelar sig i nått tid bara för att den inte utspelar sig inom ett samhällsområde som är en (mig) bekant. En sån där film jag vill tacka när den är slut, fast jag kan inte, för jag gråter onödigt mycket och högt.
Det är Quvenzhané Wallis som är nominerad som den yngsta kvinnliga skådespelerska någonsin. Och jag är imponerad. Så sjukt imponerad! Denna film får en femma av mig. Mest för att den är annorlunda, och det krävs en del för det.
Betyg: 5/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar