Silver Linings Playbook/Du gör mig galen (2012)

Har inte globaliseringen år 2013 tagit oss förbi kassa översättningar av filmtitlar? Jag förstår att en översätter en filmtitel som är på ett annat språk än majoritetsspråket för att alla ska förstå vad titeln säger, men varför hittar de på helt egna titlar? Dessutom titlar som inte har något med orginaltiteln att göra. Jag blir så upprörd över denna svenska skittitel till denna fina film att jag måste ta det ut över bloggen. Men nu är jag klar. 

Pat spenderar en tid på en sluten psykiatrisk klinik. Han är inte där självvalt, han är där för att avtjäna ett straff. Pat har nämligen nästan slagit ihjäl en av sina kollegor, en historielärare som han hittade i duschen med sin fru. Som ni förstår var de inte i duschen enbart för att bli rena utan snarare för att vara lite dirty (jag var tvungen). Inte alla skulle reagera på detta sätt av att hitta sin fru i duschen med en annan man, men Pat har en bipolär diagnos som förklarar en hel del av han ibland orationella känsloliv. När Pat kommer ut ur kliniken flyttar han in till sin tvångiga, spelmissbrukande far och "jag gör mina egna snacks" hemmafru till mor. Relationen de emellan är minst sagt problematisk och det hela hjälps inte av Pats besatthet att vinna tillbaka sin fru. Det dröjer inte länge till att han lär känna Tiffany, en sexmissbrukande änka och påbörjar med henne en destruktiv vänskapsrelation som i stort kretsar kring danslektioner. 

Jag gillar att denna film uppmärksammats av Oscarjuryn och samtliga skådespelarinsatser är bra och precis lagom. Det är realistisk feelgood för hela slanten. Jag älskar dessutom Pats samtal med han lärarkompis som lever i ett ständigt tillstånd av förnekelse, bröstsmärtor och panikångest. Det är kompisen och hans "perfekta" familj som syns på fotot i bakgrunden här ovan. Alla är lite sjuka i huvudet och det är en mycket härlig igenkänningsfaktor i det! 

Betyget kanske känns lite lågt, men det är mest för att filmen är liiite för lång. 

Betyg: 3+/5

/Selle