Änglagård (1992)

Änglagård, min favoritgård. Ska man i sitt liv se en enda svensk film så är det denna. If you´re gonna see one swedish movie in your life it´s this one. Not only because it´s brilliant, you will also learn a lot about Sweden.

Så till handlingen. Erik Zander bor på Änglagård, ett stort gult hus med uppstoppade svanar och råttskit i köket. Erik blir påkörd av byns präst när han är på väg hem från lanthandeln på sin trampmoppe och dör. Till begravningen dyker Fanny Zander och hennes excentriske vän Zack upp för att ta farväl av Fannys morfar. Det börjar snackas i byn, det blir smått upproriskt, så som det kan bli på svenska landsbygden.

Axel Frogfeldt, byns rikaste, som hade siktet inställt på Änglagård får i och med Fannys ankomst problem med köpet. Fanny är å sin sida mest intresserad av att få reda på vems hennes pappa är. Bröderna Gottfrid och Ivar har bott i byn hela itt liv, tillsammans, i ett hus bredvid lanthandeln. De har hjärtan av bomull och med är helt olika utåt. Dessa två gamla farbröder blir Fannys ända tillflyktsort när hela byn vänds emot henne. Brodern Gottfrid bär upp hela filmen. Han har förmåga att se något som ingen annan ser och står för de goda relationerna. Utom honom skulle allt vara bittert. Det säger min pappa och då är det väl så.

Colin Nutley må ha regisserat mycket skit men detta, hans första, är riktigt riktigt bra. Hans öga för den svenska naturen, för människorna med dess värme och nyfikenhet men också rädsla för det okända, för olika personligheter och roller som formas i ett litet samhälle. Jag kan inte tänka mig ett vackrare sätt att visa det på än här.

Betyg: 5/5

/Helle