När jag får frågan om favoritfilm svarar jag Closer. Det finns fler, men Closer skulle jag vilja att alla nära och kära såg. Jag har till och med upptäckt att repliker ur Closer ofta finns med i mina konversationer med mig själv.
Mediokra journalisten Dan träffar det gränslösa charmtrollet Alice när han tar henne till sjukhus efter att hon blir påkörd. Alice provar Dans glasögon. Han har aldrig träffat någon som hon, hon har aldrig träffat någon som han. Passionerad kärlek uppstår och Dan skriver en bok som är inspirerad av Alice liv. Under fotograferingen för boken, ett år efter att Alice och Dans vägar mötts, träffar Dan den svala och emotionellt distanserade fotografen Anna. Han bjuder ut sig till henne, hon tackar nej. Som en hämnd ”introducerar” han Anna för den framfusige och talföre hudläkaren och sexmissbrukaren Larry som Anna gifter sig med. Ytterligare ett år senare startar Dan och Anna en affär och påbörjar också rivningen av dessa fyra personers relationer till varandra. Dom blir besatta av att såra varandra.
Detta är en fallstudie. En analys av två par i London som vrids ut och in på. Det är så brutalt. Orden som flyger ur dessa fyra människors munnar är så starka, ibland hjärtskärande, ibland innerligt kärleksfulla. De testar sin kärlek för varandra genom de mest grymma metoder, ett slags emotionell tortyr. Frågan är, ”why isn´t love enough”?
I de flesta filmer kan jag välja en scen jag tycker allra mest om, det går inte här. Medan jag skriver detta dansar det fram scener framför mina ögon som par i en ballroom-contest. Allt är lika vackert, det finns ingen vinnare.
Detta är en fruktansvärt bra film. Sagt så betyder det ingenting så jag upprepar för dem som inte förstod. Detta är en fruktansvärt bra film.
Betyg: 5/5
/Helle
Eftersom den har fått högt betyg från er så ska jag se den ikväll:)
SvaraRadera