Another year / Medan åren går (2010)

Detta är en annorlunda film som kräver sin tittare. För det första är det en långsam film, det är själva tanken bakom den. För det andra är det en lång film, med sina dryga två timmar av långsamhet. För det tredje så handlar filmen inte riktigt om huvudkaraktärerna, men det återkommer jag till. Sist, men inte minst är det en sådan där film som man förstår först när den är över. 

Filmen handlar om Gerri och Tom, ett äldre par med ett långt förhållande bakom sig. De har haft det bra i alla år. De har kämpat och litat på varandra och kommit ut i andra änden av livet med kärleken i behåll. Filmen porträtterar ett år i deras liv och alla de ensamma själar som finns omkring dem.

Jag hatar Gerri och Tom, gillar dem inte alls. För mig är de personer som aldrig riktigt behövt kämpa, som fick det där alla vill ha, och har sedan dess levt livet med en inställning att det blir bra bara man rycker upp sig. Jag brukar mäta mina filmkaraktärer med tanken ifall jag skulle vilja ha dem i mitt liv om jag fick lära känna dem, och nej, Tom och Gerri skulle jag inte vilja hänga med en torsdag. Nej, för mig handlar den här filmen inte om dem överhuvudtaget. Denna film är birollernas film, och sicka biroller. Det är birollernas kontrast till huvudkaraktärsparet som gör den här filmen. Det är deras vånda i kontrast till parets lycka som blir det mänskliga, och det som gör filmen sevärd!

Ja, jag vet, en grymt spretig recension. Jag såg den här i två delar, för att den var så otroligt långsam och lång. Men det var definitivt värt att se slutet, det är nu jag känner för filmen. Så jag tycker att ni ska se den, när ni bara vill ta det lugnt i soffan och har all tid i världen. Koka lite te, kanske är det en söndag förmiddag, kanske regnar det utomhus. 

Betyg: +3/5

/Selle