Fish tank (2009)

Vardagsrealism, när den är som bäst. Jag älskar filmer som känns i kroppen. Ni vet sådana historier som fastnar i huvudet på en gång för att de just inte känns som historier, utan snarare livsöden som snuddat vid en på en buss någonstans, inte för långt bort från ens egen verklighet.

Filmen handlar om Mia som bor med sin unga mamma och yngre syster i ett förortsliknande områden någonstans i Storbritannien. Mia har blivit utslängd från skolan och spenderar sin tid med att öva in en egenkoreograferad dansrutin, ränna runt på stan och svära åt sin ständigt fulla mamma. Vardagen börjar dock förändras när mamma tar hem en kille som börjar hänga kvar.  

Filmen tacklar svårigheten i att växa upp och hur vuxna ibland kan luras av, och utnyttja, en falsk vuxenhet hos ungdomar. Denna film bör inte ses om man vill undvika en ångestfylld kväll. Detta är ett drama, men i vår filmsoffa fanns det stunder då fler än en var tvungen att titta ner i en kudde bara för att man inte orkade se. Stundtals är den kanske lite långsam, det sagt, är den klart väldigt sevärd. Den är realistiskt på ett svidande sätt.

Betyg: +4/5
/Selle