Den här såg jag en söndageftermiddag liggandes i sängen. Av någon oförklarlig anledning fastande jag vid den här filmen då den sändes på SVT, för i början förstod jag inte alls. Jag störde mig på hela upplägget och skulle just byta kanal... fast jag kunde inte. Jag minns fortfarande känslan av att inte kunna titta bort, trots att jag ville. Detta är en lång film, en enformig film som endast har en chans att funka; om den verkligen trollbinder. Och det gör den.
En kvinna är på flykt från sitt förflutna. I den lilla staden tar de emot henne, med visst motstånd. Av tacksamhet går hon med på att jobba för de, för staden. Men då hennes förflutna hinner ikapp henne inser hon snabbt att även vänlighet och medmänsklighet har ett pris.
Detta är bittert och ibland äckligt. En berättelse om den råa mänskligheten, utmålad med raka streck på ett scengolv. Jag kommer ihåg att jag blev berörd, fruktansvärt berörd. Jag kommer ihåg att den var som jag minst hade förväntat mig och att det födde en känsla av att ha blivit lurad, överrumplad av känslor jag inte trodde skulle behöva komma. Bara så ni vet, så att ni är lite förberedda i alla fall.
Betyg: 4/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar