onsdag 30 november 2011

The Tree / Trädet (2010)

 
Trädet är en film som inte bör ses ensam. Det finns mycket man vill kommentera, och när familjen i filmen genomgår djupa förändringar är det näst intill obehagligt att se det ensam.

Familjen O´Neil (man, kvinna och fyra barn) bor på landsbygden i Australien. På gården finns ett gigantiskt magnoliaträd som Simone, enda flickan bland barnen, tar tillflykt till. I början av filmen dör pappan i huset och familjen rasar samman av sorg. Mamman i familjen, Dawn,  får vredesutbrott på barnen och det är svårt för familjen att förenas då allas sorg är överväldigande. Simone tar återigen tillflykt till trädet där hon talar med sin pappa. Där finns hennes trygghet och hennes sorgebearbetning. När trädet hotas att fällas på grund av att dess rötter stäcker sig in under huset på jakt efter vatten, strejkar Simone, och med hjälp av en liten flickas bestämdhet får trädet stå kvar. Dawn har också, i hemlighet, tillflyktsort till trädet och det finns en fin scen när hon somnar insvept i en gren. Dawn träffar en ny man, som tabbar sig stort, och utvisas ur familjen. Det för Dawn och hennes barn närmare varandra.

Det är smart och fint att använda ett träd som symbol för livet och döden. Och ett bra sätt att kanalisera sin sorg till. Ett träd åldras och kämpar för sin rätt till vattten, men Trädet står till slut inte pall för en stor tyfon som drabbar bygden. Som livet självt.

Det finns många fina och minnesvärda scener i denna film. Dawn och hennes man ligger i hängmattan på verandan under inledningssenen och pratar med varandra som om de möttes igår, trots att de har fyra barn tillsammans. Denna scen och den korta inblick i deras relation sätter prägel på hur jag kommer att se på sorgen i den här familjen under hela filmen. Men alla dessa magnifika scener räcker inte för att bygga en historia som rör in i den djupaste kärnan.

Betyg: 3/5
/Helle

Fotnot: Missa inte den fantastiska sången "Weak" på soundtracket, sätter djupa spår, i alla fall i Helle och Selles hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar