Jag funderade lite på om jag skulle ta mig an film för film men kände slutligen att den berättande faktorn i denna serie är så pass svag att genom att klumpa ihop de olika böckerna/filmerna får man på sin höjd en halvtaskig berättelse, men en hel en. Så jag ger er; Twilight-sagan.
Ja, inledningen är lite neggo, men jag tycker verkligen inte att själva berättelsen i Twilight bär. Det är ungefär lika spännande som en svag kopp kaffe som stått på bordet lite för länge och fått en vit yta. Men däremot säger jag inte att filmerna inte har något underhållningsvärde. Nej i det fallet vill jag sträcka mig så långt att säga att ni inte ska få för er att läsa böckerna, för i detta fall är filmerna bättre. Den visuella biten är viktig för Twilight.
Sammanfattningsvis; Bella är en klumpig tonåring totalt ospeciell tills den dagen hon möter Edward en hundraårig vampyr och totalt speciell. De blir kära, men ack vad jobbigt det är att vara kär i en vampyr. Samtidigt blir en kille som heter Jacob kär i Bella, och han har ju en egen hemlighet som han ruvar på (kommer fram i andra filmen så inga spoilers här inte, för de som levt under en sten och totalmissat Jacobs finesser). Edward är snäll, men det finns elaka vampyrer som vill Bella ont och Jacob hatar Edward så det föder också rivalitet. Några moralkakor på det, som att man inte ska ha sex före äktenskapet, och jag har sammanfattat hela serien.
Så, varför ska man se dessa filmer? Jo, för att det är verklighetsflykt när den är som bäst. In i en värld som man skäms över att längta liiiiite till. För visst var vi alla ensamma tonåringar en gång som mest av allt ville att en snygg övernaturlig varelse skulle komma in genom vårt sovrumsfönster och visa för oss att det finns så sjukt mycket mer till världen än vår lilla högstadiebubbla. Och det är där filmerna är starka, just precis där. Så se de och skäms inte att det är en härlig värld att tillfälligt besöka.
Men verklighetsflykt, javisst!
Betyg: 2/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar