söndag 27 november 2011

Hanna (2011)


Jag hade hört så mycket bra om denna actionthriller. Min vän hade hört så mycket bra. Och så blev det så dåligt. Vi skulle ha hyrt tecknade Rango istället.

Det börjar bra. Hanna är en flicka på 16 bast som växer upp med sin pappa i något slags artiskt landskap. Hon är ute och skjuter ren till middag och överfälls av en man. Hanna tränas nämligen av sin far för att bli en lönnmördare och hon är en helt otroligt duktig rekryt. Dagen kommer när hon tar ner sin pappa i slåsskamper och hon är redo för den stora världen. En flicka som levt i total avskildhet ska ge sig ut. Vi får samtidigt veta att Hannas pappa är avhoppad CIA-agent och både Hanna och hennes pappa (Eric Bana) är extremt eftertraktade av en kallblodig kvinna (Cate Blanchett) på CIA som vill avsluta ett projekt pappan deltagit i. Hela CIA+några farliga maffiatyper sätts på uppdraget att fånga Hanna och hennes pappa och döda dom. Hanna har vitt hår och vita ögonbryn. Hon har isblå runda stora ögon och en späd och smal kropp. Hon är helt fri från sociala regler och klarar sig undan vältränade CIA-agenter och pistolskott men får panik av elektricitet och rinnande vatten.

Det är mystiskt, spännande landskap, kontraster och en sagolik Hanna. Men var är mystiken? Var är tvisten? Hela filmen väntar jag på att det ska bli spännande, och det enda jag bjuds är en lång, utdragen jakt på en ung kvinna där jag inte ens fått nog med bakgrundsinformation till att förstå henne oerhörda värde.
Jag tycker Hanna är sevärd på grund av det vackra och mystiska i att släppa iväg en människa som växt upp i isolation. Det är också pirrande att se hur denna späda flickkropp klarar sig i en ond värld, hur hon skyddar sig och vad hon blir rädd av. Men inte nog för att inte bli annat än ett mediokert filmminne.

Betyg: 3-/5
/Helle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar