Denna film kretsar kring tre systrar och personer i deras nära omgivning. Joy är den misslyckade bohemen, Trish är den fantastiskt välanpassade och lyckliga hemmafrun och Helen den totalt självabsorberade författaren. Men där finns också psykologen som fantiserar om massmord och har en allt annat är behaglig fascination av sin 11-årige sons kompisar, grannen som trakasserar kvinnor sexuellt efter jobbet och paret som efter flera decenniers äktenskap ska separera för att mannen inte längre känner någonting… alls… för något/någon.
Detta är en fläta av personligheter och liv som alla har en sak gemensamt; det tragiska i det komiska. Jag gillade den här. Den påminner om andra filmer där historier flätas in i varandra men vågar ta sig an de riktigt morbida och äckliga sakerna i livet som den här, mitt i ett medelklassnäste. Det bästa med filmen är att den inte vejjar för det politiskt okorrekta utan kör hela vägen ut. Samtidigt sitter man och skrattar, tycker det är jobbigt, pinsamt, hemskt men när det är över känner man ingen ångest utan mest en varm känsla av att leva i värld som är så absurd.
Klart sevärd. Gärna med personer som har en förmåga till självdistans och samhällsdistans och kan uppskatta det okorrekta och inte moralhäckla.
Sen vill jag så klart slå slag för Philip Seymour Hoffman, alltid rätt!
Betyg: +3/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar