En dag handlar om Emma och Dexter, Em och Dex. De spenderar en natt ihop den 15 juli 1988 och sedan får vi följa med de tjugo år fram i livet, på just denna dag, alltid samma dag. Vart tar de vägen, är de tillsammans, är de isär? I två timmar vecklar två liv ut sig framför oss, med alla dess skavanker och kärleksfulla ögonblick.
Jag läste boken, och tyckte den var underbar. Det är det som är utgångspunkten i denna recension. Jag skulle svika mig själv om jag skulle rekommendera er att se filmen utan att ha läst boken, så därför bygger denna text på självklarheten att ni läser boken innan ni ser filmen, ok?
Denna berättelse är uppbyggd på ett genialt sätt. Speciellt för de av oss som är nyfikna och funderar på var alla karaktärer man ser på film och läser i böcker tar vägen. Men detta är ingen verklighets flykt. Detta är en berättelse om livet och hur jävla fel det kan bli och hur jävla lätt det kan bli, och hur man alltid kommer att ångra sig för hur det blev, hur det än blev.
Filmen är ok. Bra skådespelare, bra manus och en fin visualisering av åren som går, genom karaktärerna och scenografin. Visst kom Emmas humor fram och Dexters charm. Men det djup som man får i boken som gör att man förstår karaktärernas även mest korkade val i livet kommer aldrig fram i filmen. Djupet saknas helt enkelt. Men visst värmer den.
Så, summan av kardemumman; läs boken, sen se filmen. Filmen förstör inte den lästa boken men den sedda filmen förstör den olästa boken. Men om ni vägrar läsa, hatar att läsa eller tycker bara att det är jobbigt så kan ni visst ändå se filmen. En regnig tisdag, när ni har feber och är hemma själva och det är så där grått och mysigt under täcket.
Betyg: 3/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar