Happy-Go-Lucky (2008)

När vi såg denna i mitt lilla kollektiv var jag den enda som hade en bra känsla i magen då filmen var slut. Men smaken är ju som baken.

Filmen handlar om Poppy, en lärarinna i östra London som lever livet efter mottot; optimism framför allt annat. Det säger sig självt, Poppy omringas dagligen av personer som smittas av hennes underbara entusiasm och av de som helst av allt vill döda henne i sömnen. Den senare sorten gestaltas i filmen främst genom hennes körskolelärare.

Hade jag träffat Poppy hade jag slagit till henne. Men sen hade vi nog kunnat bli bästisar. Jag gillar den här filmen eftersom Poppy inte är som någon filmkaraktär jag kan minnas att jag fått uppleva. I kontrast till henne blomstrar även alla andra karaktärer och det är som att man får sen en bit av en verklighet som visualiserar ett halvtomt glas i kontrast till ett halvfullt glas. Vi lever ju alla lika uppfuckade liv, men kan det bli bättre av att vi helt enkelt ändrar vår inställning? Och hur mycket av optimismen är Poppys sätt och hur mycket är en daglig kamp för att behålla sitt halvfulla glas? Dessutom älskar jag hennes och körskolelärarens relation, hur deras karaktärer föder fram varandra (sikken mening, va!!)

Betyg: +3/5

/Selle