Mary & Max (2009)

Det finns skilda meningar kring vad som är en feelgood-historia och inte. Jag är säker på att denna recession inte kommer få allas samtycke (inte vad det gäller filmens fantastiskhet utan snarare känslan den genererar) men nu är det jag och Helle som har denna blogg och detta är således inte en demokrati. Därmed ger jag er Mary & Max, en feelgood-historia;

Detta är en film om livet, berättad på ett rakt och mysigt sätt. Detta är alltså livet, inte en fantasi, inte en fiktiv berättelse utan LIVET. Som ni säkert redan vet är ju livet skit ibland och helt ok ibland och däremellan finns alla dagar då man bara sitter hemma och kollar på fyra avsnitt av någon serie som är ens verklighetsflykt för tillfället. Livet är magiskt, men det vet vi inte om. Ständigt går vi runt och väntar på att livet ska svepa oss av våra fötter, utan att märka att det händer hela tiden. Vi vet aldrig vilka små händelser som kommer att föra in människor i våra liv som kommer att vara den där röda tråden då berättelsen om oss ska skrivas.

Mary är en liten tjej som bor med sina föräldrar i en stad i Australien. Hennes mamma är alkoholist och hennes pappa trivs bäst med att spendera tiden i sitt ”arbetsrum” där han preparerar döda fåglar. En dag får Mary en idé om att på måfå hitta en person i Manhattans telefonkatalog och skriva brev till denna, hon bifogar en chokladkaka. Personen blir Max, en medelålders, överviktig man som kämpar mot ångestattacker på andra sidan oceanen. Denna film handlar om de, om Mary och om Max och vad de kommer att betyda för varandra under årens gång.

Ja man gråter, men i livet gråter man. Jag står stolt fast vid att detta är en feelgood rulle, en fantastisk livsberättelse. Någon sa något om att den är baserad på en verklig händelse, det förvånar mig inte alls. Se den!

Betyg: 5/5

/Selle