Boris Yellnikoff är mannen som kanske myntade begreppet ”fake it til you make it”. Och man kan väl påstå att han lyckas ganska bra. En dag står den unga ”jag-rymmer-från-Mississippi-till-NY” Melodie utanför hans dörr. Hon flyttar in i Boris lägenhet och med sina åsikter om religion, relationer och existentiella frågor lyckas Boris övertyga henne om att han är en intelligent man i sina bästa år. Trots att han kanske är den mest dagdrivande, egocentriske drönaren som Woody Allen någonsin låtit ta plats. Detta pågår ändå till den dag då Melodies föräldrar lyckas leta reda på henne…
Woody Allen, som i Annie Hall för första gången, ”broke the forth wall” använder också i denna film det stilistiska greppet. Det vill säga, han låter huvudrollsinnehavaren tala direkt till filmpubliken. Och vi alla blir på något sätt berörda av Boris Yellnikoffs åsikter.
Så mycket och snabb dialog att jag både blev trött och ville gå till biblioteket för att bygga upp mitt ordförråd och förtydliga mina åsikter. En av många Woody Allen filmer som jag sett många gånger för att få med mig allt som hinner sägas på en och en halv timme. Filmen kan faktiskt vara värd 50 kr på Hemmakväll endast för Henry Cavill som ger andra halvan av filmen ett superlyft.
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar