Det är inte klokt vad fransk film är bra. Här kommer en till. Det här är en film man ska se när man vill bli lite glad, sådär mysglad. Så att det spritter i kroppen, men bara lite. Ni vet när livet känns jävligt och allt går emot och så kan känslan helt plötsligt förändras eller försvinna i mötet med den andre. Eller av att se den här filmen!
Ja, nog om det. Camille är en liten, extremt smal och blek kvinna som har ett ansträngt förhållande till sin mamma. Camille jobbar som städerska på kontor och bor i en pytteliten vindsvåning utan vare sig värme eller kylskåp. En dag träffar hon Philibert i trapphuset och bjuder honom på middag. Philibert stammar och är en minst sagt egendomlig man som bor i en jättelik, mycket gammaldags lägenhet med tjejtjusaren och kocken Franck som inneboende. När Franck inte jobbar tar han hand om sin sjuka mormor. Camille blir väldigt sjuk i lunginflammation och Philibert tar henne till sin och Francks lägenhet och Camille flyttar in. Hon och Franck står inte ut med varandra. Men som vi alla vet börjar kärlek med bråk och de tre lyckas bo ihop och lär sig av varandra.
Det är ofta inte handlingen i franska filmer som är något att hänga i julgranen. Det är de speciella människorna och mötena. Alla kakraktärer i franska filmer spelar ut sin personlighet, det finns ingen svensk tillbakadragenhet, det är stort och omväldande. Uppfriskande! Framförallt är är det alltid sådär fulsnyggt, det som man inte kan ta ögonen ifrån.
Efter att jag sett filmen gav jag mig på att läsa boken. Men nej, det finns undantag som bekräftar regler. Filmen är bättre än boken. Basta.
Betyg: 4-/5
/Helle
-4? Är den så dålig?
SvaraRaderaNej, verkligen inte! Men jag förstår otydligheten. Vi har betyg från 0 till 5 och -4 betyder att filmen inte når upp till en 4:a, men nästan. Alltså, ett gott betyg!
SvaraRadera