Lars och Gus är bröder, vars föräldrar gått bort. Gus bor nu i föräldrahemmet med sin gravida flickvän Karin, medan Lars huserar i "extrahuset" på gården. De bor alla i en liten ort, norr norr i USA. Livet är mycket försiktigt och en aning konstigt genom Lars ögon, för Lars är inte en typisk huvudrollskaraktär. Lars är den där mannen som bor i huset längst bort på gatan och som ens föräldrar mest viskar lite om efter han passerat och man hälsat vänligt. Han är den socialt-handikappade vaktmästaren som bor i lägenheten på nedre våningen och ringer på ibland för att påpeka att någon återigen slängt plast i kartongkärlet och så får det faktiskt inte vara. Han är den där blyga pojken i klassen som ingen riktigt känner, för att han aldrig säger något eller möter ens blick.
Om ni inte redan snappat upp det, är detta en briljant film!
Trots Lars uppenbara brister (som förvisso mest kommer fram då man jämför honom med hur en person "bör vara") finns det människor omkring honom som försöker nå honom, och kanske till och med stjäla en dejt eller så. Men Lars har mest blick och känsla för broderns flickvän Karin. Hon som talar så mjukt till honom. Tills en dag, då Lars bestämmer sig för att "bjuda hem en ny tjej", som kommer från ett land långt långt bort.
Detta är en fantastisk film, som inte försöker vara något annat än bara den den är.
Betyg: 4/5
/Selle
Fotnot: Sa jag att Ryan Gosling är med?
Det är ju en speciell film, och ganska typisk indie, men jag älskar den för dess fina budskap.
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med Mia! Trots Helles sura fotnot vill jag slå slag för denna (visserligen långsamma men allt kan inte vara så spännande hela tiden) vackra historia!
SvaraRadera