Som det står på planschen här nedan, sensational. Det är så med filmer som överträffar allt vad man tänkt, och som klarar att leverera chockartade upplevelser filmen igenom. Sensational.
Början på filmen är troligen det bästa. Det är bitande vinterkallt i Blackeberg i Stockholm och i ett bostadsområde står en blond pojke och tittar ut på vinterkvällen. Det känns nästan genom rutan hur kallt det är. Det är Oskar, 12 år som står i fönstret. Han är ett mobbat barn, kallas grisen i skolan och hemma är han osedd av skilda föräldrar som har nog med sitt eget lidande. På gården träffar Oskar Eli, en flicka med stora ögonhålor och svart hår och lika ensam som Oskar. Mannen som hon bor hos är synnerligen läskig och man pendlar mellan att vara rädd för honom och tycka om honom för hans uppoffringar, när han exempelvis tömmer en man på blod för att skaffa näring åt Eli. Ja, ni hör vad som kommer.
Filmen kommer från en bok av Ajvinde Lindqvist som är en mästare på att få till en rysande stämning i en typisk svensk miljö. Man förstår inte riktigt vem Eli är eller vad hon är. Kanske Oskars alterego, kanske faktiskt en vampyr om kommit till Blackeberg. Det spelar egentligen inte roll, vi förstår ändå. Polisen och något svenskt rättsväsende får ingen plats här, det är istället några a-lagare som försöker bena i de här mordhistorierna, och drabbas själva. Och det får Tomas Alfredsson (som står för regin) fram väldigt väl, hur de utsatta och osedda troligen ändå inte kommer saknas. Alfredsson har också förmågan att berätta i bilder, orden är inte lika viktiga. Oskars och Elis vänskap utvecklas till någon form av kärlekshistoria där Eli lär sig att för första gången bry sig om någon annan, och Oskar förstår att han kan klara sig själv från och med nu, han behöver ingen förälder. Och tillsammans med Eli lyckas han en dag helt befria sig från det onda.
Den berör mig tyvärr inte så djupt som en femma gör, men det är bra nära.
Betyg: 4/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar