Detta kanske inte är den typiska Martin Scorsese filmen. Spänningen här kommer inte från en mordgåta, gangsters eller korrupta poliser, utan från ett minst sagt oglamoröst liv. Dessutom spelas huvudrollen här av en kvinna, det är hennes historia vi följer, kanske inte heller det typiska Scorsese-draget.
Alices man dör och hon står kvar som änka, husfru och ensamstående mamma. Hon ger sig då ut på vägarna för att fortsätta jaga sin dröm om att bli sångerska. Hon söker arbete på barer och poserar för män som inte är det minsta intresserade av hennes sångröst. Hon förälskar sig i personer som inte vill henne väl och allt allt allt hanterar hon med att fly. Hon är inget offer, hon är en kvinna på väg efter hennes dröm. En dröm som kan tyckas lika naiv som de relationer hon tar sig an. Tills en dag då hon tar ett jobb som servitris, så länge och skapar relationer på riktigt, så länge.
Det var ett tag sedan jag såg den här, men jag minns att jag tyckte om den med detsamma. Den är väldigt amerikansk och hamnar någonstans i kategorin filmer som Crazy heart... amerikanska filmer som hade reklamförts som amerikanska om de inte hade haft monopol på all kultur. Ja ni minns kanske mina slutsatser. Men denna historia är råare än Crazy heart. Jag tycker inte alltid om Alice eller hennes val. Jag tänkte just skriva att den porträtterar könsförhållanden för sin tid, men ångrar mig bittert då jag så klart inser att vi inte kommit så jävla mycket längre. Men kanske är Alices rebelliska sida, inte fullt så rebellisk idag. För vissa kvinnor.
Ja nu vävde jag in mig i en kontextuell feministisk rävsax, så fel av mig.
Se den, bra drama, välgjord och välspelad! Men kanske inget svävarhögt betyg då den berör endast hyfsat, men sevärt.
Betyg: +3/5
/Selle
Åh den här måste jag se!
SvaraRaderaJag med :)
SvaraRadera