fredag 2 december 2011

Lolita (1962)


Ok, detta är ju då baserat på en bok av ryssen Vladimir Nabokov. En bok jag inte läst så jag uttalar mig inte mer om det.

Humbert Humbert (ja, ni hör...) är en engelsk gentleman och professor i fransk litteratur. Humbert är skild och på grund av jobb flyttar till en liten håla i USA. Han går lite crazy i hålan och sveps in i en relation med Charlotte Haze. Charlotte är änka sedan en tid tillbaka och sexuellt utsvulten och de två gifter sig. I Humberts fall handlar äktenskapet mer om att kunna vara när Charlottes flörtiga, oskuldsfulla och unga dotter. Lolita. Humbert blir helt galet kär i Lolita, som om han vore 14 år igen, vilket Lolita faktiskt är. Men, Humbert kanske inte riktigt hade med i sina snuskgubbefantasier att Lolita faktiskt är tonårig och själv intresserad av charmiga pojkar i hennes egen ålder.

Ja, herregud. Det går inte låta bli att tycka synd om Humbert för hans naivitet samtidigt som man vill förinta honom från jordens yta. Vad tror han. Att en 14-årig vid namn Lolita ska flörta med honom och mena det? Eller att det är okej för honom att bli kär och tänd på henne för att hon är 14 år och uppmärksamhetssökande? Lolita har jag inte mycket att säga om. Föreställ er själva - en flicka med stora runda läppar, sexuellt prövande, som skriker efter uppmärksamhet. Det här är en rå och samtidigt vacker framställning - intet ont om Kubrick. Att filmen är svartvit gör det hela lite mer dramatisk och lite mer spännande när man själv får tänka sig färgerna.

Betyg: +3/5
När jag nu sätter betyg så kan jag inte hjälpa att jämföra med Kubricks andra filmer. Därför blir detta en 3:a även om det i jämförelse med andra 3:or är en 4:a.
/Helle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar