torsdag 8 december 2011

Love and other drugs (2010)


Varning, varning! Detta är en kass film som spelats in endast på uppdrag av Pfizer för att göra reklam. Det finns inget budskap, inget bra skådespeleri, inga fina miljöer eller genererar någon god känsla what so ever. Igen, varning.

Detta borde stått på fodralet men det gör det tyvärr inte. Istället poserar Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal nakna i en säng med kuddar över kroppen. Inget ont om någon av dem, sängar eller kuddar, men detta är en så usel produktion att jag blir smått tokig.

Jamie är har lagt läkarplanerna på hyllan och jobbar i en elektronikbutik. Han är en fantastisk försäljare och en äkta charmör och player. På uppdrag från Pfizer börjar han försöka kränga Zoloft (antidepressiva) men hur lätt är det när konkurrenten säljer sitt lyckopiller Prozac som smör i solsken. Jamie befinner sig alltså på sjukhus då och då och på och lyckas smyga sig in på en undersökning av Maggie (som råkar visa brösten för både läkare och försäljare). Jamie bestämmer sig för att få Maggie på fall, vilket inte är så svårt eftersom hon visar sig vara hans kvinnliga motsvarighet. Jamie och Maggie har mycket sex, de är ofta nakna och de bor hos Maggie, som har en typisk loftlägenhet med en stor säng placerad mitt i hemmet, som gjort för en sexig livsstil. Men, Maggie är inte lätt att komma in på livet, hon håller nämligen folk på avstånd på grund av sin sjukdom. Och i den här sprudlande kärlekshistorien får Jamie i uppdrag att sälja och marknadsföra Pfizers nya produkt. Håll i er – viagran!

Detta är en tråkig film. Även om det är mycket naket och försök till en ömmande kärleksrelation, trekanter och pinsamma bieffekter av Viagra så blir det så platt som en tunt utkavlad deg. Och, det finns risk att bli inpumpad så mycket reklam för ett visst läkemedelsföretag att illamående kan uppstå.

Se inte! Bli inte rebellisk och tänk ”då ska jag minsann hyra denna”. Nej, du kommer ångra dig.

Betyg: 1/5
/Helle

1 kommentar:

  1. Du har så rätt. Men man hoppades ju, de båda är ju bra skådisar men det funkar aldrig. Det största problemet är tycker jag att manuset aldrig bestämmer sig. Den börjar som en romantisk komedi för att utvecklas till ett försök till djupare drama. Sådant slarv funkar inte. Oavsett vilken genre man väljer, den man tar ska man köra fullt ut annars blir det bara ett hoppkok av det. Som vi ser här.

    SvaraRadera