Jag hade hört att detta är en film som vill visa vad som är det viktiga i livet. Det kommer aldrig fram. Det som däremot kommer fram är känslan av hur livet faktiskt är. Det verkliga livet är inte alltid på topp, utan ibland jävligt sorgligt och svårt. Men också roligt och kärleksfullt.
Adam är 27 år. Han skriver radioprogram och bor tillsammans med sin flickvän och lever väl ett ganska hälsasamt liv. Jag tror att scenen i början där han är ute och springer ska symbolisera det. Han diagnostiseras med en ovanlig form av ryggradscancer och hans chanser att överleva är 50%. Runt Adam finns hans oroliga mamma, Alzheimersjuka pappa, osmidigda tjejtjusarkompisen Kyle, flickvännen Rachel och Adams terapuet Katie. Adam är Katies andra patient någonsin, och bara detta förstärker hela idén om hur jobbigt livet kan kännas när det redan är asjobbigt.
Jag vet inte om det är Seth Rogans närvaro som förstör det hela lite. Jag vill att filmen ska bestämma sig, ska den vara rolig eller allvarlig. Men jag får helt enkelt acceptera att livet kan vara mycket sorgligt, och ibland måste man bara skämta om det. Slutet kan man diskutera, men det hade inte kunnat vara annorlunda.
Betyg: 3+/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar