Samma regissör som Sideways. Inte lika fångande och tragiskt komisk som den pärlan, förutom för möjligen medelålders män i kris, men klart sevärd. Första inledande meningarna är träffande och sätter standarden för känslan genom hela filmen. Paradiset Hawaii, som vi brukar förknippa med hula-hula höfter, blomstergirlanger, sol och surfing, är precis som alla andra sällen på jorden - skitigt, fullt av sorg, bråk, otrohet och försoning.
Matt King (Georges Clooney, ständigt med samma uttryck) kommer hem från en resa, direkt till sjukhuset där hans fru hamnat i koma efter båtolycka. Han är arg, ledsen och ångerfylld. Matt är en frånvarande far för två döttrar, eftersom han ständigt är i business. Bland annat mitt uppe i en affär av att sälja en stor bit oexploaterad bit mark som ägs av Matt och hans kusiner. Matt blir ensam med sina två något bångstyriga döttrar, produkter av en utagerande mamma och en frånvarande pappa. Samtidigt håller hans fru och döttrarnas mamma på att försvinna från dem till landet långt borta, och Matt får av sin dotter reda på en delikat hemlighet som ställer hela hans relation till den nu döende hustrun, på sin spets.
De scener som berör hela salongen är inte de mest spännande eller morbida, utan de vardagliga och tragikomiska. När George Clooney i förtvivlan springer ut i ett par slipin-tofflor och vi i publiken inte vet om han är på väg till en plats eller bara springer av ångest så uppstår ett spontant skratt i publiken. Scenen är för laddad för att hantera på annat sätt. Eller hur han kämpar med att dölja sanningen för släkt och vänner för att den är för smärtsam för att ta in.
Den äldsta dottern (spelad av en begåvad Shailene Woodley) har en polare som hänger med familjen i deras sorgarbete och sökan efter sanning. Han är klumpig på ett avskyvärt sätt, men det visar sig att han sitter på inneboende krafter som kommer kunna lappa ihop den här far- och dotter relationen, troligen för all framtid. Det behövs inte mycket ord, man förstår ändå, inte bara på grund av skådespeleriet, utan av att välja att visa precis de scener som ska visas.
Filmen ger inga stora överraskningsmoment, men regissören är helt solklar i hur en familj kan välja att hantera smärta och sorg. Se den, men den är lika fin hemma i soffan som på bio.
Betyg: 4-/5
/Helle
Follow us now on twitter!
https://twitter.com/#!/helleselle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar