Sherlock Holmes (2011)

GÄSTRECENSION
På filmpremiären på Leicester Square i London sade Sherlock Holmes himself (Robert Downey jr) att han ansåg att den nya Sherlock Holmes-filmen var bättre än den första om Holmes och hans dr Watson. Jag instämmer.        

I A game of Shadows måste Sherlock Holmes och dr Watson rädda världen undan krig. Professor Moriarty har nämligen gått från småskaliga kvinnomord till att driva ett ondskans imperium. Hans affärsidé är att starta ett världskrig och sedan stå för försäljning av både vapen och sjukvård. Vem kan stoppa honom om inte detektiven på Baker street 21 och hans trogne kollega dr Watson, som raskt får avbryta sin smekmånad. (För övrigt en rolig actionfylld scen på ett framrusande tåg.) Noomi Rapace dyker också upp som en spådam och blir deras trogna följeslagare.  Trion bjuder på underhållning i form av rappa och smarta replikutbyten. Bäst är dock geniala Stephen Fry som spelar Holmes minst sagt udda bror.                

Den här gången är det mer fokus på relationerna än på starka våldsamma actionscener som var synonymt med den första filmen. Här är mer värme och mer humor: man får se mer än bara karaktärernas yta. Det tycker jag om. Men den som gillar bra action kommer ändå inte bli besviken för action, om än en mindre rå sådan, finns det  gott om även i A game of Shadows. En scen där Holmes, Watson och Simza (Rapace) flyr undan ett regn av granater som får träd och människor att flyga i luften, är särskilt snygg med regissören Guy Ritchies typiska filmstil där han blandar snabba sekvenser och udda vinklar med slow-motion som bryter kronologin.

Det som är allra bäst med filmen, är också där min enda riktiga kritik ligger. Scenografin i den här filmen är otrolig. Rent av fantastisk.  Tittaren får följa med till historiskt riktiga London, Paris och schweiziska Alperna med vackra viktorianska miljöer. Allt är noga uttänkt från kläder till möbler och Holmes fyndiga utklädningsnummer är en fin referens till epokens intresse för ”trompe l’ œil” effekter. Filmmakarna är rättmätigt stolta över det detaljarbete man lagt ner och vill visa upp det ner till minsta detalj, vilket gör filmen alldeles för lång. Filmens kanske enda riktiga brist. Ritchie är dock den perfekta regissören för Arthur Conan Doyles klassiker i min mening. Han ger den brittiske detektiven en twist och en uppfriskande vitamininjektion som skiljer ut honom från den drös av detektivkollegor som finns därute.  Redigeraren skulle bara klippt lite noggrannare. I övrigt är det här en lagom trevlig och spännande biostund.

Betyg: 3/5
/Mia