Som vid alla förtryck och ojämlikheter så finns det många lager att ta av. Man kan se saker ur så många perspektiv och synvinklar, jag gillar det. När man får en liten glimt men får tänka ut resten själv.
Jackson, Mississippi, 60-tal och det är galet södern. Stora verandor, cadillacs och hemmafruar och rasism. Det går redan nu att förstå vad en del av filmen kommer att handla om och man vet det ännu bättre om man läst boken innan.
Mammorna går hemma med sina barn. Gud vet vad de gör för de har nämligen en hemhjälp som sköter hela hemmet och uppfostrar barnen. I hopp om en bättre nästa generation ger hemhjälpen sin själ i uppfostran och stärkande ord på vägen till alla små barn (framför allt flickorna för detta är en kvinnornas film). Utan att det egentligen behöver. Det är rörande att se dessa kvinnornas engagemang i barn som inte är deras egna. Sen växer flickorna upp och blir som sina mammor. Vilket antiklimax.
Den enda som bryter sig ut är journalisten Skeeter som återvänder till Jackson efter studier. Utan man eller barn och med nya sätt att se på medmänniskor. Farligt om man återvänder till Mississippi på 60-talet. I ett hemligt bokprojekt förenas hon med två starka kvinnor och en vänskap, som bryter mot samhällets alla oskrivna regler, byggs upp. Rasismen ligger tungt över alltihop, men också föraktet av överklassfamiljerna och det torftiga liv de strävar efter.
Men Skeeter är som sagt ett undantag, den stora massan består av människor som Hilly, som ger lagförslag för att få segregerade toaletter i överklasshemmen. En för familjen och en skrubb för hemhjälpen. Och såklart att en sådan tyrann ska störtas, men när Hilly ska få på trynet blir det tyvärr lite för banalt och komiskt. Låt ett ämne som är tungt vara det, det kan bli en bra film ändå.
Betyg: 4-/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar