Man kanske måste vara lite galen själv, för att få tillgång till en galen och gränslös fantasi. Det är mina summerade funderingar kring Pedro Almadovars psykiska tillstånd. Men om Pedro Almadovar är att vara "galen", vem vill då vara "frisk"?
Vera är en till synes perfekt varelse. Honungshud, stora bruna ögon, perfekt formade bröst och en rosenröd mun. Hon är för perfekt för att vara sann. Inte många minuter in i filmen inser man hur sant detta är då man inser att hennes tillvaro är densamma som ett försöksdjur i en bur. Dr Ledgard är en plastikkirurg med ett tragiskt förflutna. Han spenderar sin vakna tid med att försöka uppfinna en slitstark hud som kan transplanteras på människor så att de inte ska kunna känna smärta eller bli utsatta för bland annat myggbett. Vera är en nyckelperson i hans forskning, instängd i hans stora hus, i ett sovrum - i en bur. Men vem är hon och hur kom hon dit?
Långsamt, odramatiskt bygger Almadovar upp denna historia som handlar om galenskap om svek om hämnd och besatthet. Samtliga skådespelare känner man igen från tidigare Almadovar filmer. Tjänare trogna sin mästare spelar de fantastiskt bra. Som Helle sa under filmen; han kan få sina skådespleare att göra vad som helst. Som jag svarade; så klart, han är Almadovar, skulle inte du göra vad som helst?
Varför ger jag ingen femma? Historien är makaber, men inte en som lämnar jättemycket spår i mig efter filmen när jag står och diskar godisskålen.
Betyg: 4/5
/Selle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar